Just memorys, trough them away

Du är min verklighet
BY THE WAY
Jag gick ut i skogen, igår igen.
Och några bilder låg fortfarande kvar. Regnet hade smetat bort färgen, så jag såg inte riktigt vilka det var. Men det var kvar. Är det ett tecken på att jag inte ska släppa taget? Eller bara att så starka spår aldrig försvinner helt. Små, sönderrivna bitar låg kvar i gräset. Och jag föll ihop vid dom. JAG ORKAR INTE