Styrkan försvann, efter ett enda jävla blogginlägg. Jag klarar inte det här. Jag gör det verkligen inte. Jävla äckel är jag. Jag klarar inte ens av det här nu, heller.
Jag har alltid fantiserat om, att du inte mådde bra. Att du var glad, runt folk. Men att när du kom hem, så blev det annorlunda. Och du grät hos Elin osv. Så ville jag ha det. Att du var lika svag som jag egentligen. Men att du var tillräckligt stark för att agera stark i skolan. Det var min fantasi, min dramatisering av det hela för att se mig själv som allt för dåligt. Nu är det med väldigt stor sannorlighet inte så.
Jag vill ha dig du är min du är bara min
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar