just smile

Jag insåg just att, jag börjar hämta mig.
Jag kommer aldrig att komma över det, men jag har börjat le igen.
Jag kan faktiskt le.
Det är helt otroligt, egentligen.
För på två månader, har det inte funnits många stunder där jag faktiskt har lett (hur böjer man det? xd)
Men nu, det är annorlunda.
Jag kan dra upp smajlgroparna, även om jag aldrig trodde att jag skulle göra det igen.
Men jag kan.
Och det är fantastiskt.