Jag önskar att det var jag.
Som kunde ta emot dig när du föll.
Men jag stod bara där.
Och väntade på han, som skulle fånga dig.
Han som aldrig kom.
Jag såg hur du långsamt föll in i evigt mörker.
Var jag den utvalde? Den rätte?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
du är bäst
du är bäst
Skicka en kommentar